God morgon från ett halvmulet, eller säger man kanske halvsoligt Göteborg? Det ligger väl i betraktarens ögon tänker jag. Först och främst så vill jag verkligen tacka för er fina feedback kring vad ni vill läsa om här inne på min blogg. Jag tycker att det är ganska tydligt att vi har samma bild av den här lilla sidan ska vara: en plats där jag delar med mig av vardagen på ett annat sätt än på Instagram. Där ska allting gå snabbt, ingen vill, orkar eller har tid att läsa när man är på språng och i värsta fall så får man inte ens se de man följer på grund av att appen föreslår inlägg åt en istället för att man får se det man själv valt att följa. Därför blir jag så himla glad för dig som aktivt väljer att klicka in här på egen hand, tack 💛 Sen vill ni också gärna läsa mer om hur jag tänker kring inredning, stugan, mitt och Robins gemensamma liv, om vi har några bröllopsplaner, tips på goda bakverk (du som följt mig i några år kanske vet att jag varje fredag publicerade ett nytt bakverk förr i tiden? Det blev lite väl mycket press på mig själv att jag tyvärr fick sluta med det, men vem vet, det kanske kommer tillbaka!)Under helgen som varit har vi som sagt varit i Skåne hemma hos mina föräldrar och njutit av de skånska slätterna. Så fort bilen rullar över gränsen till Skåne får jag en känsla i kroppen som inte går att beskriva som jag inte känner i Göteborg. Jag tror att det har med närheten till naturen att göra. I min barndomsstad, Ängelholm, sträcker sig en lång kust längs hela staden och vart man än vänder ögonen möts man nästan av skog och öppna fält. En kort biltur bort ligger Bjärehalvön där vi har en liten fritidslägenhet inom familjen. Göteborg är ganska grått i jämförelse. Jag tror att jag är mer beroende av naturen än jag själv inser. Både jag och hundarna får en helt annan inställning till livet och att gå en promenad i en sommarskur gör ingenting när jag får gå den på gator jag gått hundratals gånger. Jag blir varm inombords och blickar ut över havet. Kunna släppa hundarna lösa på en stor äng och njuta av hur de jagar varandra, det händer inte i Göteborg. Här finns ingenstans att släppa de, tråkigt nog. Min far säger alltid när vi är ute och går tillsammans med hundarna att det här är hans favoritvy i Skälderviken och jag förstår honom. Hamninloppet gör någonting med en. Ser ni förresten hur regnet dansar där ute till havs? Naturen alltså. Dagens inlägg skulle egentligen bli en lördag i bilder men det tänker jag att vi sparar tills imorgon så jag inte blir allt för långrandig. Vi går iallafall in i midsommarveckan och även födelsedagsveckan här hemma, jag blir 28 år ung på lördag. Lite pirrigt! Får se om familjen ens orkar uppvakta mig efter en midsommar, men jag får väl ändå hoppas på det ☺️ Jag hoppas du får en fin dag så hörs vi imorgon igen! Kram!Klicka gärna på det lilla hjärtat om du tyckte om inlägget, det gör mig så glad.
