God morgon vänner! Hur mår ni? Här är humöret bra och jag inbillar mig att jag är på ett långt sommarlov. Dagarna rusar förbi och plötsligt är det lördag. Veckan som varit har känts som en enda lång måndag om du frågar mig, ingen riktig koll på någonting. En röd dag och jag går in i en tidig semesterbubbla som är svår att komma ur, men är det inte alltid så under försommaren? Man längtar, drömmer. förskönar och blir alldeles pirrig av tanken på en lång semester. Vi spenderar de flesta kvällarna i den lilla stugan nu och har kommit igång på riktigt med den där typiska sommarmaten, grillat! Igår ställde vi den vanliga frågan ''vad ska vi äta ikväll?'' vid 17.30 när båda redan börjat bli hungriga och hoppas på att den andra har ett svar på frågan. Robin tog ansvaret och levererade någon helt ny typ av hamburgare, en smashed burger men på majstortillas. Det var så gott och gick tydligen väldigt fort att göra. Tips!! Min lunch slutade i det här, hela bunken med sallad flög ut på golvet och ingen var lyckligare än Ralph. Så det var gott med en revansch på middagen. I trädgården har rosenskäran som jag köpte på blomsterhandeln tagit sig rejält och mina egna har precis börjat få sig lite knoppar. Det är mitt första år som trädgårdsägare så jag har inga stora förväntningar (okej, nu ljög jag för att lugna mig själv, jag hoppas så på att kunna plocka in stora buketter!!) Nu det svåraste till att ha en blogg: att vara med på bild, det kommer liksom inte naturligt för mig. I början av min lilla influencerkarriär var jag med på nästan varje bild men det har blivit allt mindre. Jag tror att det har att göra med jag så himla snabbt dömmer mig själv när jag redigerar bilderna. Granskar, påpekar, funderar och grämer mig. Mina ätstörningar från tonåren som spökar. Håll till godo, jag ska försöka vara knäppa lite fler bilder där jag också syns. Jag kan tycka att det är väl då man känner att det faktiskt finns en människa bakom kontot? Den mänskliga faktorn även m människan i fråga är skör till och från 💛 Den bästa platsen i stugan när solen börjar gå ner, raklång i någon av dagbäddarna. Känna vinden leta sig in genom stugan, en knäpptyst koloni och gärna slumra till när stunden tillåter. Även om det bara är för en kväll så känns det som man befinner sig mitt i den evighetslånga semestern. Ibland är det fint att lura sig själv 💛
