God morgon! Klockan har precis slagit 05.30 och jag vaknar av att Ralph börjar är illamående och är på väg att lämna en liten morgonpresent på sovrumsmattan. Det finns ingenting som får mig att flyga upp ur sängen lika snabbt som en hund som hulkar, haha. När vi bodde i Helsingborg var det (hemskt) en bomb som detonerades på vår gata och jag sov mig genom allting. Robin och resten av grannskapet berättade i efterhand att det var som det största fyrverkeriet de någonsin varit med om och att de aldrig glömmer det ljudet. Det sov jag alltså genom men hundar som mår illa, det är min väckarklocka. Varje kväll förbereder vi kaffemaskinen så att den bara är att klicka igång när man stiger upp. Ett riktigt lifehack om du frågar mig. När jag bodde i Stockholm och studerade hade jag en kaffebryggare som också fungerade som en väckarklocka. Du kunde ställa in vilken tid du ville att det skulle börja tjuta och samtidigt började den brygga kaffe. Genialiskt ☕️ Det jag älskar mest med vår lägenhet är faktiskt den här lilla hörnan i köket. Här når alltid morgonsolen med sina strålar och man får ganska snabbt en uppfattning om det är fint väder eller inte när man kliver upp för att göra sig sitt morgonkaffe. Lite som att checka in med vädergudarna och be om fint väder. Just nu ser jag hur solen börjar göra takåsarna gyllene. Vad händer annars i livet då kanske du undrar? Eller så gör ni inte, haha, men som den bloggare jag är berättar jag oavsett. Inte mycket alls faktiskt. Regnet och solen avlöser varandra och vardagens alla måsten och rutiner är i full gång. Idag har det gått exakt vecka sedan vi började jobba igen och det känns som att sommaren aldrig hände. Om kvällarna landar jag tidigt i sängen för att titta på någon film och stänga av från omvärlden då jag känner mig helt slut, som ett ruttet ägg efter arbetsdagen och träning. Jag vet att det är en vattendelare att längta efter helgen och att man borde skapa sig själv ett liv som man inte vill fly ifrån, men är det verkligen så svart på vitt undrar jag?Om du frågar mig så är det väldigt få människor, eller ja, ingen, som verkligen älskar sitt jobb så pass mycket att det är en fröjd att vakna upp varje dag och dedikera majoriteten av dygnets vakna timmar till det. Jag tycker absolut om mitt jobb men helt ärligt, hade du, jag, vi, verkligen spenderat största delen av vårt liv att arbeta för någon annan eller något annat om det inte var för att vi behövde inkomsten för att kunna existera i samhället? Nä, det kan jag nog med största säkerhet säga att vi inte hade. Det är de lediga dagarna utan krav från utomstående som jag värderar högst. Då jag spenderar tid med min familj och drar sig i sängen med en kopp kaffe framför nyhetsmorgon istället för att vara redo för ett Zoom-möte 08.00 på en måndagsmorgon. Nå, den frågan är verkligen något för historieböckerna och jag ska inte tassa in allt för mycket på den. Nå väl, livet och allting där emellan är väldigt vackert och skört på samma gång. Allting pågår liksom oavsett om man vill det eller inte. Jag är en riktig ältare, tänkare, som ofta svävar iväg och undrar hur andra människors liv ser ut och hur de mår. Tänker vi på samma saker? Vad gör de för att sätta guldkant på vardagen? Vad för spännande har de framför sig? Tänk vad lite vi egentligen vet om oss själva och varandra, spännande och läskigt samtidigt 💛 Nu ska jag ge mig ut med sjuklingen och Charlie på deras morgonpromenad och sen ta mig an ännu en dag, ett oskrivet blad. Kram på er! Klicka gärna på det lilla hjärtat om du tyckte om inlägget, det gör mig så glad.
