God morgon vänner och glad torsdag! När jag skriver detta smattrar regnet mot rutan och lågtrycket jag pratade om i mitt förra inlägg är fortfarande på besök här i Göteborg. Det gör inte så mycket då dagarna mest går ut på att jobba och avsluta allting inför att jag stänger ner för sommaren. På tisdag är det jag som sätter igång autosvar på min mail, häller upp ett glas bubbel och skålar med Robin för att vi nu har fyra veckor framför oss. Vilken otrolig lyx det är när man egentligen tänker efter? Jag har vänner som bor i England och de förstår inte hur det går ihop. Trots allt tråkigt som försegår i Sverige så får man påminna sig själv om allt fint som också finns 💛Nå väl, nu var det inte en lång radda om vårt land som jag skulle prata om idag utan en riktig dröm som jag kom över på Hemnet. Jag märker så tydligt på mig själv, tyvärr, när jag går i flyttankar för då besöker jag Hemnet en gång i timmen och förälskar mig i hus som ligger långt bort med en tanke ''varför inte? där kan vi väl bo!?''. Igår var ännu en sådan stund då jag kom över den här alldeles underbara kalkstensgården på Gotland. Det vänder sig i hela magen av pirr när jag tittar på bilderna. Den vackra fasaden som fått stå ut med kalla vintrar och kraftiga sommarregn, den lilla grusgången som ramar in framsidan och visar vägen till det stora boningshuset. De öppna fälten dränkt i kvällssol och en horisont som känns evig. De vackra plankgolven, kakelugnen i en vacker smutsig vit med plats för en liten bukett och de råa väggarna. Det lilla växthuset som ligger precis intill gårdens tomtgräns där det dukats upp till middag. Jag ser framför mig hur man bjuder in alla (få som många) vänner till en kräftskiva tidigt i augusti då sommaren är som bäst. Det är ett knytkalas så alla hjälps åt, hundarna springer lösa och lyckorusen avlöser varandra, regnet har blåst bort och kvällssolen tar för sig. När mörkret omfamnar gården tänds solcellslamporna, stearinljusen och en god jag kommer ut med en god pavlova gjord på den intilliggande gårdens ingredienser. Ovanvåningen huserar värd för alla gäster som kommit på besök från fastlandet och den fantastiska rymden i sovrummet får oss alla att känna lite höjdskräck. Fönstret står på glänt och i den lilla kaminen som man hoppas kunna få fungerande igen står en bukett med blommor från trädgårdens blomsterland. Altandörren i köket står på glänt och naturen är alltid närvarande. I det lilla gästrummet på nedervåningen smyckar morgonsolen den vackert grågröna pärlsponten. En riktig sommardröm som jag tror likväl är mysig på vintern när vinden susar genom träden, stearinljus i alla rum man vistas i och något varmt att äta. Ibland måste man få titta runt och tillåta sig själv att drömma, eller hur? Jag har alltid känt mig väldigt tillåtande att föreställa mig själv bo på olika platser i världen. Jag är inte geografiskt bunden när det kommer till familj och vänner, utan tänker att det mesta löser sig, och att livet är för kort. Hade det bara varit för mig själv och inga praktiska saker hade behövts lösas inom snar framtid hade jag kunnat tänka mig bli öbo. Fun fact är att jag nästan blev ägare till en liknande gård i Skåne, en riktig skånelänga, men efter ha haft det ledande budet ett bra tag kom det in en Stockholmare som ville köpa ett ''litet'' sommarhus till sin familj. Lite skrattretande. Nu blir det morgonkaffe och om jag blundar tillräckligt hårt sitter jag där på kalkstensgården. Kram!Alla bilder tillhör Bertwig Fastighetsförmedling och du hittar annonsen här.
