Ovanför hustaken hänger de tunga regnmolen och solen som vi var lovade syns inte till på långt håll. Det är fredag och jag sitter vid köksbordet, mitt lilla hemmakontor, med tända ljus, en bukett sommarblommor som sjunger på sista versen, halvljummet kaffe och två hundar som sneglar på sin husse med valpögon om de inte kan få påfyllning av sina matskålar. Fredag ändå vänner, en dag då jag tycker att allting känns så mycket enklare för jag vet att min bästa dag på veckan ligger runt hörnet, lördag. Vakna av sig själv (eller Ralph som står och slår på en med tassarna), dricka en kopp kaffe insvept i täcket och njuta av att göra ingenting till knastret av brasan i kakelugnen. Lördagsfrukosten som oftast är lite extra god med nybakat bröd från bageriet nere på gatan som vi alltid försöker gå förbi i slutet av vår morgonpromenad med hundarna. Sen så är resten av dagen oftast ett oskrivet blad vilket jag älskar. Kanske tar vi oss till den lilla stugan och städar upp all fallfrukt eller så stannar vi hemma i soffan framför någon ny serie. Känslan av att bara få finnas till på mina egna villkor är min bästa känsla. Jag brukar säga att jag är en professionell dagdrömmare som till och från under dagen svävar iväg i mina egna tankar. Just nu funderar jag mycket på när det där huset som vi längtar efter ska dyka upp på marknaden. Jag fantiserar mycket om hur livet hade sett ut om vi bodde i min barndomsstad med närheten till min familj. Hur ofta vi hade gått ner till stranden och låtit hundarna springa lösa medan jag och Robin gick hand i hand. Hur det vore att ha plats för att låta vänner stanna över istället för att skiljas åt. Hur det vore att fira jul i det där huset för första gången. Som du märker drömmer jag just nu mycket om lite av en annan vardag än det vi har idag. Missförstå mig inte – jag är inte som helst missnöjd med det vi har idag, vi är så otroligt lyckligt lottade. Men efter varje sommar kommer jag alltid på mig själv att lyssna mer inåt och säga hej till de drömmar som jag satt på paus till förmån av både mig själv, andra och att det helt enkelt inte är rätt tid. Men det betyder inte att de inte finns där och puttrar, gror. Det är en svår balansgång att drömma utan att försöka sväva iväg allt för mycket, något jag på gott och ont är lite av en expert på. Kram 💛 Två älsklingar som vet hur man tar det lugnt och njuter av nuet. Robin, jag och Ralph första gången vi besökte kolonin där vi idag har en stuga. Kvällspromenad i solnedgången vid mina föräldrars hus i Skälderviken, Ängelholm, som jag kanske uppskattar mer än någonsin i vuxen ålder. Allt jag ville som 18-åring var att fly och flytta till Stockholm. Sagt och gjort, bodde där några år för att sedan flytta till Helsingborg och nu Göteborg. Men hjärtat längtar alltid hem.