God morgon vänner och glad måndag, hur mår ni? Hade ni en fin helg? Vi hade en härlig helg ute i skärgården och fick upptäcka vackra Vrångö, men mer om det en annan dag. Nu till den härligaste tiden på året, äntligen är den här, tiden då vi öppnar upp dörrar och fönster för att släppa in grönskan. Gränserna för vad som är inne och ute suddas ut eller blir allt svårare att känna av. Jag minns så tydligt hur jag gästade en podd för några år sedan och fick frågan: vad är nästa mål i livet? Just det här. En liten stuga med en trädgård utanför att bara kalla min. Tänk vart livet tar en 💛 Vi har varit iväg hela helgen på jobb i Göteborgs skärgård och när vi kom hem till stan på eftermiddagen tog vi en liten tupplur och en kopp kaffe, sen var det raka vägen till vår lilla oas. Varje gång man kommer nu har något nytt dykt upp och till min stora förvåning hade två av dahliorna redan börjat få tydliga blommor. Jag stirrade länge på den lilla plantan och blev så glad samtidigt som det slog mig att vi om bara någon dag går in i juni. Maj har sprungit förbi som de alltid gjort men aldrig förr har jag varit så närvarande och nära naturen. Varje år ska jag påminna mig själv om att ge mig tid till att bara finnas till i maj, den finaste av månader. Den lilla rosenskäran jag köpte på blomsterhandeln blommar och hjärtat svämmar över. I ena hörnan av trädgården hittar man oftast Ralph vakandes över alla som går förbi. Han förstår tyvärr inte att det inte är så charmigt att skälla ut folk han vill hälsa på, men de som vågar hälsa ändå får alltid massor av pussar. När jag tittar på honom ser jag en liten björn som man bara vill gosa med. En bukett som vi skulle ge till Robins mor som fick stå och gotta till sig i stugan medan vi rensade ogräs. Jag var ute och fixade i någon timme och gick in för att ta mig ett glas vatten och tänkte: jisses, vart hittade Robin alla dessa vackra blommor i trädgården? Så sött att han satt dem i en vas för han vet hur glad jag blir. Hjärtat svämmade över tills jag skrattade högt för mig själv att det inte ens var blommor från trädgården eller att det var till mig. Så snabbt man glömmer. Jag vill också ta chansen att tacka er för den fantastiska responsen på berättelsen om hur jag och Robin träffades. Det värmer så att läsa om fler i samma sits, kära i sin partner, men ändå kanske lite rädda för att bli dömda av samhället. Ibland tror jag inte att det går att undgå när man ser hur mycket hemskheter som försegår, något annat vore väl ändå konstigt? Eller? Oavsett så ska du veta att du är välkommen i min lilla sfär vem du än är, detta är en plats för alla. Kom ihåg det! Stor kram och ha en fin start på veckan 💛Klicka gärna på det lilla hjärtat och lämna en kommentar, det gör min dag!
